Efter att transformatorbussningar har nått slutet av sin livslängd bör de hanteras genom systembedömning, säker demontering, klassificerad bearbetning och avfallshantering. Prioritet bör ges till att säkerställa en säker drift av kraftsystemet, samtidigt som man beaktar miljöskydd och resursåtervinningsvärde.
Standardhanteringsprocedurer efter utgången av livslängden
Utföra tillståndsbedömning och inspektion
Specialiserade inspektioner bör utföras på genomföringar som närmar sig eller överskrider sin designlivslängd (vanligtvis 30–50 år), inklusive:
Test av isoleringsprestanda (t.ex. dielektrisk förlust, partiell urladdning)
Tätningsinspektion (oljeläckage, flänstätning åldrande)
Visuell inspektion av porslinsbussning (sprickor, smuts, överslagsmärken)
Om testresultaten är onormala eller det finns säkerhetsrisker, bör utbytesprocedurer initieras även om bussningen inte är helt trasig.
Säker demontering och oljeprovtagning
Strömmen måste kopplas bort och jordas på ett tillförlitligt sätt före demontering för att säkerställa driftsäkerhet.
För olje-fyllda bussningar bör ett oljeprov tas för analys för att fastställa graden av inre åldring. Använd specialverktyg vid utvinning av olja för att undvika kontaminering eller läckage: Rengör flänsens oljeplugg och skruva in oljemunstycket för att extrahera olja. Återställ tätningen omedelbart efter oljeutvinning för att förhindra att vatten och luft tränger in. Skydda mätterminalerna under demontering; Öppna aldrig kretsen under drift.
Klassificering och resursutnyttjande av använda komponenter
Borttagna bussningar klassificeras och bearbetas efter material: Metallkomponenter (styrstänger, flänsar): återvinningsbara. Isoleringsmaterial (porslinsbussningar, epoxiharts): kasseras enligt reglerna för fast avfall. Olje-komponenter: kräver professionell avfettningsbehandling för att förhindra miljöföroreningar. När transformatorn är helt avvecklad kan den noggrant demonteras; återvinningsgraden för hög-material som kopparlindningar kan nå 60 kg/50 kVA transformator.
